Under de månader som jag har haft äran att jobba som undervisningsminister har jag märkt att Finlands internationella rykte i grund och botten nog inte handlar om julgubben, renar eller tusen sjöar. Det folk frågar om är vår skola.
Finland är fortfarande världsberömt som utbildningsland. Många är intresserade av vårt utbildningssystem och vill veta mera om varför lilla Finland klarat sig så bra i PISA-undersökningarna.
Under de senaste åren har småbarnspedagogiken, yrkesutbildningen och högskolorna diskuterats en hel del, men grundskolan har debatterats betydligt mindre trots att den är grunden för hela det finländska utbildningsmiraklet. Vi har helt enkelt inte uppmärksammat grundskolan tillräckligt.
I det stora hela fungerar vårt utbildningssystem väl. Högt utbildade lärare med stor autonomi i arbetet har en central roll i att trygga en utbildning av toppkvalitet i landets alla skolor. Samtidigt står det klart att skolan och lärarna behöver bättre stöd och nya verktyg för att svara på samhällsutvecklingen. Växande skillnader i inlärningsresultat ses ofta som ett tecken på att skolan har blivit mindre jämlik. Men det är inte skolan, utan samhället som har förändrats och det avspeglas självklart även i skolornas vardag.
Regeringen kommer att använda 180 miljoner på ett treårigt program för att stärka kvaliteten och jämlikheten i den finländska grundskolan. Syftet är att stödja skolor i att utveckla och sprida pedagogiska modeller som effektivt stöder elever med invandrarbakgrund eller inlärningssvårigheter, samt att stöda mångsidigt samarbete mellan skolans olika yrkesgrupper och på så sätt erbjuda stöd för allas lärande.
För att den finländska grundskolan också framöver skall trygga välfärd och jämställdhet måste vi se till att den får tillräckliga resurser och att våra lärare och pedagoger har det stöd och de arbetsredskap som de behöver för att möta nya utmaningar i samhället.
Undervisningsminister Li Andersson tycker att grundskolan är grundbulten för välfärdsstaten.