Flytt av utbildning ska ge mer forskning – och fler studenter

Efter år av planer och spekulationer flyttade Åbo Akademis utbildning i småbarnspedagogik i somras slutligen från Jakobstad till Vasa. Personal och studenter ser fram emot nya möjligheter i ett större akademiskt sammanhang – och kan snart lägga den första tidens utmaningar bakom sig.

Det doftar fisksoppa. Barnen runt matborden äter under tystnad. De har nyss kommit in från utevistelsen, har varit med och plockat fram jesusbarnet och julkrubban och nu är det äntligen mat. Vi är på Folkhälsans daghem i Vasa.

Katarina Markusbacka, som studerar småbarnspedagogik vid Åbo Akademi för andra året, följer med barnen och hjälper till där det behövs. Det är hennes fjärde dag på en fyra veckor lång praktikperiod och hon håller fortfarande på och lär känna barnen och de henne. I slutet av praktiken ska hon leda arbetet i gruppen under tre dagar och bland annat planera mål och innehåll och leda aktiviteter.

– Jag skulle gärna ha ännu mer praktik under studierna. Vid universitetet är det ganska mycket teori men här får jag fundera på hur den tillämpas i praktiken och dessutom under handledning.

Katarina Markusbacka studerar småbarnspedagogik vid Åbo Akademi för andra året och vill i framtiden jobba som speciallärare inom småbarnspedagogik. Genom praktiken på Folkhälsans daghem i Vasa har hon bekantat sig med ett daghem som fokuserar på hälsofrämjande arbete.

Åbo Akademis utbildning i småbarnspedagogik flyttade från Jakobstad till Vasa i somras, en stor förändring med tanke på att utbildningen hann verka i Jakobstad i 59 år.

Flytten väckte en hel del känslor och i medierna kopplades frågan både till regionalpolitik, högskolepolitik och kvaliteten på utbildning. Vi återkommer till den debatten senare.

För Katarina Markusbacka innebar flytten av utbildningen att hon själv också flyttade från Karleby till Vasa. Att de blivande lärarna inom småbarnspedagogik nu ingår i en större gemenskap med bland andra samhällsvetare och blivande klasslärare ser hon som ett plus.

Hon gillar Academill, Åbo Akademis byggnad i Vasa.

– Där finns en bra gemenskap och bättre utrymmen.

Flytten av utbildningen sammanföll med att universitetet tog i bruk ett nytt webbverktyg för kursanmälningar, vilket skapade en hel del problem för både studenter och lärare. Det var svårt eller omöjligt att anmäla sig till kurser och schemat var klart för enbart några veckor i taget.

– Det har varit kaos, men nu börjar det bli bättre.

Några av barnen runt matborden nickar till av trötthet, en flicka somnar men väcks försiktigt. Dagssömnen kallar.

Som forskare får jag nya impulser varje dag.

På Academill är det full aktivitet. Mässan Alla kan kommunicera pågår som bäst och vid de olika stånden förevisas bland annat spel, lättlästa böcker och hjälpmedel som kan användas vid inlärning och kommunikation.

Eva Staffans, universitetslärare i pedagogik med barn- och specialpedagogisk inriktning, finns med på ett hörn. Hon har skickat sina studenter på mässans föreläsningar och workshoppar. Staffans är en av dem som varit med om flytten till Vasa. Hon är också förtroendeman för universitetslärare som tillhör Finlands svenska lärarförbund FSL.

Universitetslärare Eva Staffans är förtroendeman för universitetslärarna som tillhör FSL. Hon säger att arbetsgivaren varit tillmötesgående i samband med flytten. Just nu hänger ändå sparkrav över personalen.

Staffans säger att flytten till Vasa öppnar dörrarna till fler och bredare forskningssamarbeten.

– Som forskare får jag nya impulser varje dag, det finns ett större kollegium och jag känner att jag kan utvecklas mycket mer. Till exempel har vi nyligen inlett ett nationellt fortbildningsarbete gällande matematiken – jag tror inte det samarbetet skulle se ut som det gör nu om vi varit kvar i Jakobstad.

Samtidigt som Staffans är entusiastisk över möjligheterna, och i synnerhet hoppas att studenterna väljer kurser från andra ämnen, sticker hon inte under stol med att början varit svår.

– Jag fick höra om flytten på nyheterna under min semester.

Informationsgången kunde med andra ord ha skötts betydligt bättre.

En annan sak som tyngde personalen var att flytten i medierna motiverades med en höjning av kvaliteten, ”vilket kunde tolkas negativt gällande kvaliteten i Jakobstad”.

– Så var dock inte tanken, utan när alla pedagogiska utbildningar är samlade under samma tak skapas gynnsammare förutsättningar för alla. Studier för lärande är en helhet från att barnen är riktigt små, vilket nu syns också vid Academill.

De blivande lärarna inom småbarnspedagogik Jonna Lemmetti och Eva Möller tror att utbildningen nu kommer att locka fler studenter. – Här i Vasa finns en annan studiekänsla, vi känner att vi är en del av något större, säger Jonna Lemmetti.

I samband med flytten utlystes samarbetsförhandlingar. Eva Staffans säger att alla anställda erbjöds möjlighet att fortsätta, ingen blev uppsagd. Men visst fick många en betydligt längre arbetsresa. Staffans pendlar själv så gott som dagligen från Nykarleby, drygt 75 kilometer per riktning, medan en del kolleger har ännu längre arbetsväg. Arbetsgivaren har varit öppen för distansarbete.

I Jakobstad fanns inte mycket tid över för forskning, säger Staffans.

– Vi var en lite enhet som skulle klara av allt på egen hand. Nu när vi ingår i ett större sammanhang finns det möjligheter att forska.

Ann-Katrin Svensson, professor i pedagogik med inriktning mot tidigt lärande, säger att hon redan nu kan se hur personalen dras med i olika forskningsprojekt.

– Vi får en massa nya kontakter och jag tror att alla känner att det är lättare att forska här.

Svensson har lett utbildningen i småbarnspedagogik i tre år. Hon har tidigare jobbat i Sverige och samarbetar fortfarande med svenska universitetet. Den finländska utbildningen är mer ”hands-on” än den svenska, säger hon.

– Här finns mer skapande, mer musik och helt enkelt mer praktiska råd för hur man kan arbeta didaktiskt. Dessa råd diskuteras och kopplas sedan till teorier. I Sverige förutsätts studenterna hitta på allt själv och det anses lite fult att ge praktiska tips. Men det innebär samtidigt att alla måste uppfinna hjulet på nytt.

Utbildningen firar 60 år i år. Vilka är det största utmaningarna i framtiden?

– Att få så många sökande som ministeriet vill ha. Redan nu hade vi dubbelt fler sökande i fjol och fler platser än tidigare men vi borde ha ännu fler. Men vi måste få utbildningen tillräckligt attraktiv.

Och så hoppas hon att utbildningen blir fem år som i Norge och Island. Med tre år studier, ett år i arbetslivet och sedan magisterstudier.

Ann-Katrin Svensson önskar också att särskilt föräldrar och samhället ska förstå småbarnspedagogikens roll i barns utveckling.

– Det är barnets första utbildning och den är superviktig. Man lägger grunden för barnets framtida utbildning och man lägger också grunden för hur föräldrarna tänker om daghem och skola.

 

60 år gammal utbildning

  • Utbildningen i småbarnspedagogik firar i år 60-årsjubileum.
  • Svenska barnträdgårdsseminariet inledde sin verksamhet i Jakobstad 1958. Detta efter en lång dragkamp om placeringsort. De övriga alternativen var Helsingfors och Vasa.
  • Seminariet grundades för att åtgärda bristen på svenskspråkiga barnträdgårdslärarinnor i Finland.
  • Seminariets motto var tro, hopp och kärlek, och Jakobstads gamla symboler korset, ankaret och hjärtat blev också utbildningens symboler.
  • Under åren verkade utbildningen på olika adresser i Jakobstad, den sista innan flytten till Vasa var Campus Allegro som öppnade 2013. Redan 2013 diskuterades en eventuell flytt till Vasa.
  • I dag utbildas lärare inom småbarnspedagogik. Hösten 2018 antogs 60 nya studenter till utbildningen.

Källa: Vetenskapsbiblioteket Tritonia, Linda Träisk.