Alla vuxna som har funderingar kring det digitala har de kunskaper de behöver. Det finns ett ytterst litet behov att utbilda personer kring digitalisering, säger Elza Dunkels som är docent vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet.
Hon skulle vilja ge ett digitalt självförtroende till vuxna.
– Bara genom att vara vuxen har man en massa erfarenheter som är viktiga, men många upplever att det digitala är något svårt som någon annan måste ta hand om.
Hon påminner ändå om att vuxna har kunskaper som barn inte har, medan barn har kunskaper om sitt eget användande av digitala tjänster.
– Om vi lyckas utbyta kunskap mellan grupperna behöver vi inga skilda satsningar för digitalisering.
Trots nya styrdokument kring digital kompetens i svenska skolan handlar mycket av diskussionen om mobiltelefoner i klassrummen.
– Den diskussionen trodde jag att vi redan hade avklarat men just nu sker en digital backlash. Vi pratar om saker som problem när vi borde se möjligheter.
Elza Dunkels är också orolig för att det snackas så mycket om skärmtid och begränsning av den. Enligt henne finns det inga belägg för begränsningar, snarare måste man fundera på vad telefonerna används till och hur de kunde utnyttjas ännu bättre.
– Vi måste fundera på mobiltelefoner ur en pedagogisk synvinkel och prata om det. Skolan är en bra arena för detta, men det är orimligt att lägga allt ansvar på skolan och framförallt på enskilda lärare.
Dunkels efterlyser diskussion bland beslutsfattare, men frågan bör så klart diskuteras i klassrummen eftersom skolan är en ypperlig mötesplats där unga och vuxna träffas på daglig basis.
– Vi borde vara mer varsamma om den kontaktytan.
De vuxna måste också lyssna på ungdomarna och låta bli att prata över huvudena på dem.
– Vi ska inte nedvärdera ungas aktiviteter och modeller att lära sig.
Fem påståenden om unga och sociala medier
Internetforskare Elza Dunkels svarar på fem påståenden om hur barn och unga använder sociala medier. Är skärmtid bara dåligt, blir vi mindre sociala på grund av sociala medier och hur svårt är det egentligen att ta en selfie?
NEJ
Ungas psykiska ohälsa har ökat på grund av smartphones, sociala medier etc.
Det har inte hittats något sådant orsakssamband, däremot visar forskning att psykisk ohälsa och rapportering kring den har ökat. De som har instabilitet i livet kan påverkas lättare, men många får också hjälp på sociala medier och där kan det kan också vara lättare att prata om sin psykiska ohälsa. Men om vi pumpar ut ett budskap om att sociala medier är dåligt kommer vi att minska utrymmet för dem som får hjälp där.
NEJ
Skärmar gör folk mindre sociala.
Det sociala är det viktigaste med sociala medier och en av de mest centrala sakerna vi använder skärmar för är att umgås med folk. Men personer som är ”födda utan internet” har svårt att se det som ett bra umgänge. Det finns ändå inget som tyder på att det skulle vara mindre värt att inte träffas i samma rum. Många tycker också att det är skönt att slippa blickar och kramar.
NEJ
Skärmtiden bör begränsas, särskilt för yngre barn.
Skärmtid beskriver inte en aktivitet utan är en sammanslagning av allt som man kan göra med en skärm. Vi kan inte bunta ihop all användning i ett utan måste fundera på vad skärmen används för. Man kan göra något som är viktigt för en, till exempel facetimea mormor eller kolla upp läxan. Många oroar sig för barnens säkerhet, men de barn som är vana vid att vara på nätet är också generellt tryggast. Därför lönar det sig att börja så tidigt som möjligt med barnen och så småningom lär de sig att ta eget ansvar.
JA
Det är en svår konst att ta en selfie.
När man ser en selfie kan man tänka att personen bara fotograferat sig själv och lagt ut bilden, men när man provar själv blir det inte alls så bra. De som publicerar många selfies tar kanske 30 bilder och har lärt sig att ljussätta och redigera bilden. Det är en konstform. Jag uppmanar vuxna att ta selfies för att uppvärdera genren.
JA
Det finns mer kärlek än hat på nätet.
Det går så klart inte att mäta mängden hat och kärlek, men det går att göra kvalitativa antaganden. Varför skulle vår nätanvänding öka om det skulle göra mer skada än nytta? Det finns en hel del hat på nätet, men jag tycker att den allmänna bilden som målas upp är alltför dyster. Det positiva väger tyngre än det negativa. På nätet är många osjälviska och hjälper andra eller delar med sig av sin kunskap i olika grupper och forum. Det är också vanligt att många personer går ihop för att hjälpa en person.
Elza Dunkels
- Svensk internetforskare och docent i pedagogiskt arbete.
- Har forskat i 20 år om ungas nätanvändning. Ett fokusområde har varit säkerhet på nätet.
- 58 år, bor i Umeå. Har en man, fyra barn och fem barnbarn.
- Fritidsintressen: Att vara med familjen. Träning.
- Läser: Föredrar spännande böcker så att det är lätt att hålla fokus. Dålig på att läsa fackböcker och vill läsa fler böcker med kvinnliga huvudpersoner.